Regn är bättre än Snö

Idag ersattes förra veckans Broder Daniel-desperation av en Kings of Convenience-resignation.

Så skönt att få läsa en bra bok igen efter att ha tröskat igenom en dödstråkig. För första och definitivt sista gången i mitt liv har jag offrat mig själv på Svenska Akademiens altare och läst årets Nobelprisroman. Enligt baksidestexten en "klassisk politisk roman" och det var skönt att få sina fördomar om politisk konst bekräftade (det är väl egentligen alltid skönt att få sina fördomar bekräftade): rad upp och ned med åsikter istället för dialog, som placerats i munnen på stendöda karaktärer som när de blir som mest levande på sin höjd liknar robotar. En text helt utan sväng, utan rytm, utan skönhet, utan häpnad, som inte kan locka fram ens en tillstymmelse till känsla (förutom en känsla av brådska, att man inte har tid att sitta där och glo på femhundra sidor till av skiten när livet är så kort som det är). Dessutom är det instoppat små postmoderna spetsfundigheter lite varstans - "du, käre läsare", en som heter Blå och en som heter likadant som författaren, anteckningsböcker och teckningar, film noir-blinkningar, ett stort självlysande K med mera med mera - så väldigt tröttsamt och så väldigt omodernt.

Men nu är det bättre. Och knappt hade jag börjat innan jag översvämmades av en hjärtekrossande längtan efter människans bästa vän, den (näst) vackraste av alla jordens varelser, vår tröst i ett oändligt, likgiltigt universum
...och en svart katt. Denna katt hette Kolmodin; och han var den klokaste katt i världen, ty då han stod utanför tamburdörren och ville komma in, jamade han inte som andra kattor bruka, utan reste sig på bakbenen, spände klorna i klocksträngen och drog i den mycket hårt.

Nostradamushunden

Kolla här vad jag skrev för snart ett år sedan. Det har blivit precis så här. På pricken. Jag är ett geni!

"Men nu väntar yrkeslivet med regelbunden motion (det är avdragssgillt eller nåt), ledig fredag em för att man ska shoppa ny skjorta till kvällen, slagthuset med nya skjortan som gör att man känner sig lite stel, och så kapital söndagsångest. Fridens."

Ge mig arsenik

Helvete! Jag hade egentligen tagit ledigt den här veckan för att åka till Manhattan, men eftersom jag i mitt ömkliga civilstånd och med mina ignoranta vänner inte har någon som vill åka dit med mig, och eftersom jag fegade ur på att åka dit ensam, så ligger jag på mitt sofflock och tittar på Letterman istället. De små snuttarna innan reklamen, och när de gick ut till Hello Deli och man fick en glimt av det där ljuset mellan skyskraporna som inte finns någon annanstans (där jag har varit i alla fall), var en plåga. Det kändes som om det stod en genomsnittlig amerikansk man på mitt bröst. Jag var tvungen att stänga av ljudet, göra någon andningsövning och trycka fingrarna mot mina slutna ögon tills jag såg stjärnor för att härda ut. Hur svårt kan det vara att köpa en flygbiljett? Vilken fullständigt bottenlös meningslöshet att ruttna på en soffa på sitt höstlov.

Jag lovar härmed mig själv att aldrig mer tillbringa en enda minut ledighet som inte är helg i mitt hem. Om jag bryter det löftet är det slut med mig. Det blir min död. Om den genomsnittlige amerikanske mannen kommer tillbaka kommer han att krossa mig.


Den rakade med svart tröja borde vara jag... Buhuu

Måste lista lite

Höstens

låt: Lucifer - Jay-Z
allt hänger ihop: sverigedemokraterna och rasistisk, nykolonial reklam för svenska armén
comeback: den politiska romanen
vart tog de vägen: den höga jeansmidjan
gladaste förlorare: Leijonborg och Göran Persson
ledsnaste förlorare: liberaler som röstat på fp
band: Kings of Convenience
allt hänger ihop II: SD och anti-Zlatankampanjen
comeback II: KB
utdelning av stammiskort: se ovan
lagbrott: arbetslöshet - nu med bötesstraff
Dansk folkeparti: svenskt folkparti
fråga: vem städar åt städhjälpen?
kommer snart att dyka upp i en Rockyserie: gratistidningsutdelarna
författare: Tjechov
det var nog dumt gjort: skicka visakortsnummer okrypterat till franska affischsäljare
det var nog också dumt gjort: dejta utan att sova över på fyllan först
allt hänger ihop III: sämre lön trots högre utbildning-statistik och anti-kvinnliga ministrarkampanjen och Fi finns inte låtsas vi
film: Frihetens pris (men jag fick jobb tack vare Manhattan så kanske den i år igen)
sextrend: avhållsamhet
vecka: 11-dagarsveckan
mest förutsägbara: myglande högerministrar
nederbörd: regn
fågelinfluensa: växthuseffekten

Regn hos mig

2) Regnet öste ner. Jag hade förbannat ont i magen, och hade svårt att få ner min öl. Genom att dricka upp den snabbt gick det bättre. När flaskan var slut fick jag tråkigt och bestämde mig för att gå ut i skyfallet och titta på rökarna. De hade lånat paraplyer som de stod under så det var rätt fint. Alla trampade lite upp och ner eller stod och vaggade lätt fram och tillbaka för att hålla värmen. Det gick ut en tjej från baren och alla vände på huvudet och följde hennes bakdel när den gick och började låsa upp en cykel. Samtidigt höll hon i sitt paraply. Det blev komplicerat. Hon tappade paraplyt några gånger så att det trillade ner i huvudet på henne och trasslade in sig i hennes hår. Sen tappade hon låset i marken och böjde sig för att plocka upp det. Då åkte paraplyt ner igen. Låset blev liggande.
Jag såg min chans och gick fram och lyfte upp låset åt henne
- Fan i helvetes jävla skit och hora, sa hon
Förgiftad av Bukowski och inte särskilt billigt rödvin som jag var tyckte jag att det var det mest romantiska jag någonsin hört
- Jag hänger det här. På det jävla kukstyret, sa jag och belönades med en likgiltig blick.
- JA. Jävla kukstyre, svarade hon. En antydan till ett leende. Sen gav hon sig iväg med cykeln utan att vända sig om.

Men jag blev alldeles varm inuti. Det var ett fantastiskt ögonblick. Mitt livs mest fullständiga dialog. Från ett hjärta, direkt till ett hjärta.