Bortrest

Kulturen - naturen 2 - 0

Utveckling

Möllevången, tidig söndagmorgon, hösten 1997: Lushund sitter i en soffa, med fötterna på bordet. Ute på balkongen är det fullt med folk som röker. Bordet är proppfullt med ölburkar. Ur högtalarna kommer High and Dry.

Möllevången, tidig söndagmorgon, hösten 2006: Lushund sitter i en soffa, med fötterna på bordet. Ute på balkongen är det fullt med folk som röker. Bordet är proppfullt med ölburkar. Ur högtalarna kommer High and Dry.

interferoner + postmodern noir-existensialism = psyk akut

Två korta saker:

1) Nu kommer eurodiscon. Var på konsert igår med mr Öye, mannen som på egen hand gjorde techno och berlin till det nya indie, och han spelade massor med hits från -94

2) Läs aldrig en bok av Paul Auster samtidigt som du har feber. Då blir man psykotisk.

Var tacksam när du lider

Äntligen en söndag värd namnet. Plågsam ensamhet, kemisk ångest, lite extra existensiell ångest, möten med barnvagnspar med hälsosamt utseende på promenaden, fotboll, en brännande känsla i magen och dålig aptit. Mina senaste sju söndagar har bara varit som vanliga vardagar, men det är som denna de ska vara. Det är först nu jag förstår hur välkonstruerat sjudagarsveckosystemet är, i vilken symbios helgen och vardagen existerar. Arbetsveckan blir uthärdlig inte bara därför att den alltid avslutas av en fredag, utan lika mycket för att den följer på en söndag. När söndagen verkligen lever upp till sin fulla destruktiva potential, som idag, så är det en befrielse med måndagen - den är så ren, så pigg, så full av energi och möjligheter, av handlingskraft. Det är söndagens uselhet, den där panikartade känslan av instängdhet som kommer över en, som får en att acceptera löneslaveriets villkor. I högre grad, tror jag, än nästa helgs alla möjligheter som ju faktiskt inte börjar göra sig gällande förrän på tisdag eftermiddag, och då befinner man sig i vilket fall som helst redan på nedförslutet. Det är i själva verket tacksamheten över att det inte är söndag längre som tar en igenom den mörkaste tunneln, som hjälper oss upp för backen till krönet.