Ankomsten

Hur osannolikt det än kan verka så håller nu en dröm på att bli sann för lushund. Den om att åka med bil tvärsöver "the greatest nation on earth". Från Stilla havet till Atlanten. Genom öknar och träsk, över berg och floder, genom suburbia och genom söderns hålor, förbi vinlandets vin och vetebältets vete, från San Diegos alla pensionerade militärer till södra Floridas alla pensionerade militärer. Allt ska hinnas med. Och det på bara några veckor. Precis som när amerikaner åker runt i Frankrike och Italien i några veckor och sen tycker att de sett Europa.

Igår kom vi fram, och som ni kanske vet blir man förhörd när man kommer till USA. Av en person som inte är det minsta välvilligt inställd och som använder vad som måste beskrivas som "förhörsteknik". Hon ställde frågor och jag svarade stammande, och blev mer och mer osäker på vad jag egentligen visste om någonting, allt rödare i ansiktet och allt svettigare för varje fråga. Trots att jag inte hade något att dölja började det kännas som om jag hade det. Det var mycket, mycket otrevligt. Sedan sa hon: - Du verkar inte särskilt förberedd mr Lars, log knappt skönjbart och stämplade loss i passet och jag var välkommen. Det var ändå bara den snällaste versionen, min reskamrat fick gå in i det inre rummet och bli utfrågad av en riktigt otrevlig kvinna, men även han blev en halvtimma senare insläppt.
Därefter fick jag prova på det för mig som Douglas Coupland-fan, filmätare och fd technothrillerläsare närmast mytologiska amerikanska inrikesflyget (United Airlines, American Airlines, Delta Airlines, Northwest Airlines, Continental - dessa mystiska, magiska namn. Det är namn från ett samhälle som är modernt, som är framtiden. Något helt annat än Pågatåg och sovvagnar). Det var fint.

Om San Diego har jag inte så mycket att säga än (förutom att det är rätt kallt. Det är betydligt kallare än det var i Göteborg när vi åkte. Tydligen har vi kommit rätt in i the June Gloom, den molnigaste och mörkaste tiden på året. Dock, regnar mindre än i göteborg - ungefär 25 mm per år). Det verkar vara en stad som upplevelsemässigt är dedikerad åt barnfamiljer. Här finns SeaWorld, San Diego zoo, ett upplevelseinriktat vetenskapsmuseum med världens första iMax-biograf (sån där med filmduken runtomkring en), hangarfartygsmuseet och långa, breda långgrunda sandstränder. Men San diego är trorts allt större än Stockholm, och ungefär lika stort som Köpenhamn, så nog ska det gå att fördriva tiden.
Lite mer San Diego-fakta: Det är hemmahamn för tre hangarfartyg, och två stycken Stilla Havsflottor. De är mycket stolta över att Top Gun filmades och utspelades i San Diego. Militärer och deras familjer kommer in gratis på zoot. De har redan flera gånger sagt "the men and women who gave and are giving their lives for our freedom" och "this is a beautiful view of the USS Ronald Reagan. Isn't that magnificent. The most powerful of our Nimitz-class carriers". Kort sagt, de gillar soldater. Men det är positivt, för hur ska man kunna uppleva och kanske förstå USA om man inte tar in den militära makt som bidrar så mycket till att göra det till vad det är.

Och jodå, amerikaner är tjocka...