På östkusten

Häromdagen var jag helt igenom lycklig. Jag stod på Mississippis bank - bred, grön och maklig, kantad av tät, ogenomtränglig grönska, luften varm, så varm, fuktig och mättad med syrsor och en sötaktig, lite bränd lukt. På andra sidan grusvägen utmed floden en manshög gjutjärnsgind, vilken bildar mittpunkten i ett bländvitt staket som sträcker sig utåt synfältets periferi i mjuka, böljande, nästan svajande linjer. Bakom grinden en allé. En fantastisk, sagolik allé. En drömmarnas allé. Alléernas platoniska idé, som förvandlar alla andra parade trädrader i hela världen till skuggor på grottväggen.
Den består av ekar - söderns ständigt gröna ekar - med stammar flera meter breda och kronor som breder ut sig tio, tjugo meter i alla riktningar. I mitten möts den norra och södra trädens grenar och bildar ett tak, poröst men samtidigt pålitligt. Under taket löper en gång belagd med smutsvita stenar, ungefär samma färg som vaniljglass, och i gångens förlängning, kanske hundra meter bort syns de nedre våningarna av ett jättelikt, blixtrande vitt trähus. Fasaden domineras av pelare vilka mellan sig låter ana en veranda (eller snarare två verandor, en för varje våning). Bakom verandan skymtar själva ytterväggen, med sina kolsvarta fönstergluggar varur det sänds ut et löfte om behaglig svalka, ett löfte som utan motstånd fortleds genom trädtunneln till oss därute i solgasset och flodglittret. Tittar man riktigt noga - eller är det inbillning? - ser man fläktarna som är monterade i öververandans tak rotera, lika lojt och stilla som floden.

New Orleans var möjligen resans höjdpunkt så här långt. Särskilt promenaden i det vackraste grannskap (eller ska man i rättvisans namn kalla det för ett villaområde) jag och någon av de andra tidigare stött på. Stora men aldrig otympliga eller vräkiga trähus i den kolonialstil som trots sina obehagliga konnotationer är oemotståndligt vacker. Den sjunger ut löften om ett behagligt liv. Lockande, förföriska toner om ett bekymmersfri och skön tillvaro, med mönstrade kristallglas, bitterluva drinkar, klänningar, förläget fnitter, suckande suckar och ljumma, ljumma nätter.