Ge mig arsenik

Helvete! Jag hade egentligen tagit ledigt den här veckan för att åka till Manhattan, men eftersom jag i mitt ömkliga civilstånd och med mina ignoranta vänner inte har någon som vill åka dit med mig, och eftersom jag fegade ur på att åka dit ensam, så ligger jag på mitt sofflock och tittar på Letterman istället. De små snuttarna innan reklamen, och när de gick ut till Hello Deli och man fick en glimt av det där ljuset mellan skyskraporna som inte finns någon annanstans (där jag har varit i alla fall), var en plåga. Det kändes som om det stod en genomsnittlig amerikansk man på mitt bröst. Jag var tvungen att stänga av ljudet, göra någon andningsövning och trycka fingrarna mot mina slutna ögon tills jag såg stjärnor för att härda ut. Hur svårt kan det vara att köpa en flygbiljett? Vilken fullständigt bottenlös meningslöshet att ruttna på en soffa på sitt höstlov.

Jag lovar härmed mig själv att aldrig mer tillbringa en enda minut ledighet som inte är helg i mitt hem. Om jag bryter det löftet är det slut med mig. Det blir min död. Om den genomsnittlige amerikanske mannen kommer tillbaka kommer han att krossa mig.


Den rakade med svart tröja borde vara jag... Buhuu