Ett fint engelskt uttryck

I've fallen out of love...

och såklart allra finast i Julia Mottrams mun

Progg suger

Bland det billagaste och mest poänglösa jag vet är politiska texter i popmusik. Lägg in några rader om att världen inte är som den borde, att viktiga saker (typ vänskap, ärlighet) inte har någon betydelse längre (hade de det innan? När då? På trettiotalet, sjuttiotalet, 1400-talet? Jag förstår inte), lite om George Bush och psykofarmaka så är det helt plötsligt ANGELÄGET. Vilket skämt. Det är lika lätt att rimma fred med bred som prozac med kosack som hjärta med smärta.
Fast ännu värre är politiska videor. Som Ray of light blanda lite bilder av storstäder i uppskruvad fart med bebisar och EKG-monitorer och SÄG någonting om hur dagens samhälle har ett omänskligt tempo (med Madonna dansande framför. Hahahahahahaha). Det är ju obehagligt, det är ju madonna och fucking Jonas "Spunk" åkerlund vi pratar om. Madonna bryr sig fan inte om något annat än tantra-motion och sjögräsdieter.
Politiska popartister är de värsta hycklare som finns.

Klargörande

Alltså det är inte jag som pratar om semestern hela tiden, det är alla de andra anställda som bara erkänner rätt av att de hatar sitt liv fast de säger att de inte gör det. Jag däremot är supernöjd, och det är inte konstigt så lyckad som jag är: läkare, popartist, lägenhet med utsikt, kulturintresserad, sportintresserad, vinnare av fotbollskorpen div 2 mm mm.

The universe is EXPANDING

Efter några dagar på ett hederligt jobb, med hederligt jobb-luncher. Det enda man pratar om under dagens annars kanske trevligaste stund (lunchen) är när man ska ha semester, att man borde ha semester, vad man ska göra när man har semester, vad man skulle göra om man fick semester, att det vore trevligt med ett fel i schemat så att man fick dubbelt så mycket semester osv. Att sitta i ett landstingsfikarum med de människor man tillbringar huvuddelen av sin vakna tid under sina bästa år med och bara prata om att man hellre skulle vara någon annastans är djupt sorgligt, så sorgligt att jag inte riktigt kan omfatta hela sorgligheten i det än. Kanske om jag tänker på det lite, men knappast ens då. Det är som med universums storlek ungefär, man får en känsla för det som man inte kan sätta ord på, helt plötsligt när man gör något helt genomsnittligt vardagligt som går igenom en snurrdörr eller spelar ett mobilspel. Sen försvinner den igen (ifall ni inte vet vad jag talar om så läs en novell av Raymond Carver, de är så bra och de handlar om människor som får den känslan och så får man den själv när man läser. Varje gång). Det är något med att ingen försöker dölja att de inte vill vara där de är, att de inte skulle umgås med dem som lyssnar om de fick välja. ingen relationsbomull, inget inlindande, bara rakt ut. Jag gillar inte det, jag tycker om när man låtsas som ingenting, när man ignorerar det uppenbara och använder likgiltiga ord ex trevligt, gud vad mysigt, välkommen hit, döden är inget att oroa sig för mm.

En doft av augusti

Var på konsert igår. Suburban kids with biblical names. En roliga sak hände: när de spelade sin hit (där refrängen går da-da-da-da-da eller så) var det en indiekille bakom mig som blev så glad och dansade så mycket att han fick imma på sina suburban kids with biblical names-glasögon. För övrigt kändes ett band med jättemånga medlemmar där en spelar trumpet och alla refrängerna går la-la-la väldigt mycket 2005. Jag tror 2006 blir trions år, och alla refränger kommer att ha text. Dessutom var det skitmycket folk men alla var helt okoncontrerade och stod och pratade och raggade och gick fram o tillbaka. lite som på malmöfestivalen, fast med nördar istället för langoslantisar.

Malena & jag

Körde vilse på bloggportalen innan. det visar sig att sådär två tredjedelar av bloggarna är skrivna av kvinnor som berättar detaljerat om sitt könsliga samliv (eller är det snubbar som skriver drömmar? I vissa av de där sexbloggarna pippar de ju hela tiden, överallt, men det kan inte vara sant för man måste äta och gå på toaletten också, och för de av oss som inte kommer från ett hem som gjort en ekonomiskt oberoende behöver man dessutom skrapa ihop en inkomst också och det är svårt att hålla en anställning/blidka CSN om man BARA lovllar alla dygnets vakna timmar). Dessutom är det bottenlöst tråkig läsning, det är till och med roligare att läsa bebisbloggar som handlar om bajsfärg och viktuppgång eller såna där folk tar ett foto dagens outfit (ni vet, kläder i verkligheten är inte tillräckligt ytliga de har textur och solen kanske lyser på dem och man rör sig i dem, utan det är först när de blir tvådimensionella och stilla som de uppnår tillräcklig grad av oberoende av all annan kommunikation och allt annat innehåll än sitt eget. Om man vill känna sig som en modeförebild så gäller det att vara på bild inte i verkligheten, eller gubevars i en spegel. Man har aldrig sett Gwyneth utanför en bild ju). Se även tidigare inlägg, alltså sexredogörelser är inte intressant, det är lika roligt som att någon ingående beskriver hur de stoppar in mat i munnen och hur det låter när de smaskar och att de tog sig en snabb korvmacka på stående fot vid diskbänken för att de skulle hinna med bion häromdagen, men att de idag gjorde svenssonvarianten och satt vid köksbordet med falukorv och makaroner. Svenska språkets ovackraste ord är lust. Inget gott har någonsin kommit ur lust, bara otrohet och sexologer och Cosmopolitan och såna där bollar/äpplen man spänner fast i munnen som the gimp i pulp fiction har. Jag kunde lägga till våldtäkt men det handlar trots allt mer om makt än lust.

maybe I'm amazed (av slumpmässig låtordning)

Den senaste iPod-mixen som förvandlade en helvetes blåsig iskall cykeltur till något minnesvärt

born in the seventies - ed harcourt, la-la means I love you - delfonics, communication - cardigans

sätt ihop de tre så får ni veta hur det känns att vara jag, på min sönderfallande cykel, kall som fan (öronen trillade nästan av) men varm där på insidan i alla fall
idag skulle jag cykla bara en jättekort bit, men gjorde mig ändå omaket att trassla upp hörlursladden, och som belöning fick jag masters of war och feeling groovy

too cool for med school?

detta är vad som väntar när ni får centrala bröstsmärtor som strålar ut i vänster arm eller när det börjar blöda från arslet

eller detta

Bokslut

jo examen. Det var en gravallvarlig ceremoni i domkyrkan, och så skulle man gå fram och hämta ett hoprullat papper och ungefär fyrahundra föräldrar tog foto med blixt så att man kände sig som på röda mattan. Jag kände mig mest som Scarlett Johansson (vi har samma strålande leende och bystmått, fast jag har ljusare röst), men lite som George Clooney också (ironisk ansiktbehåring). Sen massa vin och släktingar och vänner och vi skulle spela några låtar på pianot men jag spelade fel hela tiden. Detta fick jag i present: vaser från glasriket (orrefors och hon ulrika med katterna/ansiktena), stol från bruno mattson, bricka från svenskt tenn, skjortor från indien, andras blod av beauvoir. That's medelklass for you. Bästa presenten var nog ändå there goes rhymin' simon. Examensfest i Lund och dans till typ crazy in love och timbuktu mm folklig "rap" (det fanns ett hitsgolv också, men där spelade de bara cotton eye joe som är stor bland läkarstudenter. Vill ni opereras av folk som diggar cotton eye joe? Inte jag. När jag blir sjuk ska jag åka till en klinik i schweiz...) tills jag blev svettig genom skjorta, väst och kavaj. Dagen efter tolv timmars långt slag. Började med släktmiddag nr två och rödvin kl fyra, cognac vid halv åtta, nystart på rödvinet vid nio, skinka och senap och öl vid halv elva, retro vid tolv, och sen vinylbaren med sjukligt bra musik, sista klunken kl fyra. Jag kan utan falsk blygsamhet säga att jag börjar bli rätt vältränad. Men nu väntar yrkeslivet med regelbunden motion (det är avdragssgillt eller nåt), ledig fredag em för att man ska shoppa ny skjorta till kvällen, slagthuset med nya skjortan som gör att man känner sig lite stel, och så kapital söndagsångest. Fridens.

Så jävla bra och en favorit i repris

I thought that love would last for ever: I was wrong

Handslag (inte klapp och kyss)

vaggade till sömns i en galax av pornografiska ölannonser och antidroghysteri. att tro att ens personliga val av utplåning definierar en som individ: vilket ölmärke man pissar, vilken sorts padda man slickar på. Men vi har fel. Utplåningen kommer att definiera oss, och inte tvärtom.

plus att jag är trött på alla ouppfostrade oartiga människor (påfallande ofta kvinnor) som tittar åt andra hållet och låtsas som att de inte ser eller känner igen en fast man vet att de gör det. man ler och nickar för att bekräfta att man noterat deras närvaro, men får ett höjt ögonbryn och en "vad är du för knäppskalle"-blick tillbaka. Fatta detta: jag raggar INTE. Det kallas för att hälsa och är något som man gör när man träffar personer man känner eller har stött på sedan tidigare

Damm luktar gott

Okej jag har kommit på en fördel med att ta examen: man kan äta en lång och svindyr lunch och bli salongsberusad mitt på dagen, och sen kan man gå till konsthallar och bokhandlare och på kaféer och vara salongsberusad och upptäcka att det finns så många GENIER i världen, och att det finns så mycket vackert. Jag råkade också omfamna läkarlivsstilen lite i förtid, så förutom lyxlunchen köpte jag förstautgåvor av amerikansk efterkrigslitteratur för typ tusen kronor som jag inte har. Nu är jag fattig som en råtta igen...

Puss

Varför finns sexscener? Är det någon som tycker om att se kroppar rulla runt och höra de där smack-ljuden (som låter som när en tjock medelålders man som sätter servetten som haklapp äter alldeles för mycket fuktig mat. Huga). Jag hatar sexscener. Inga bra filmer innehåller sexscener. Alla filmer som innehåller sexscener är dåliga. Jag gillar metaforer bättre. Typ fyrverkerier och tåg som kör in i tunnlar.

hello darkness my old friend

Okej så här känns det att ta examen dvs yrkesliv (massa pengar, ingen fritid, 40 år när man måste gå upp typ kl sex varje dag):

What's the point of being rich if you can't think what to do with it?
'Cause you're so very thick.
Oh we weren't supposed to be, we learnt too much at school now
we can't help but see.
That the future that you've got mapped out is nothing much to shout about.

Vilka fördelarna är ska jag tänka ut tills på fredag. Stay tuned!

I hang one more year on the line

Igår kväll: Hittade en novellsamling av min gamla tonårsfavorit Douglas Coupland (ett av mina finaste minnen alla kategorier var när en av mina vänner hittade samma novellsamling i ett bokstånd på en trädkantad gata i Greenwich village. Att jag hittade den i ett antikvariat på amiralsgatan kanske inte är lika romantiskt, men jag blev glad i alla fall). Sen välte jag ner en liten, liten box med Scarface-kylskåpsmagneter med min väska. Sen drack jag en kopp kaffe med en tjusig kvinna, sen fyllde hon på kylarvätska i sin bil och vi åkte till en fantastisk lägenhet vid S:t Knuts torg och drack vin och åt falafel ochh tittade på scorseses Dylan-dokumentär och det var nog en helt perfekt onsdagskväll.

Idag fyller jag 26. GRATTIS!

Välkommmen

Nästa fredag (fredagen den trettonde, alltså. That about sums it up...) tar jag examen och blir mer dilettantisk än någonsin. Alla som läser det här är välkomna på fest. På allvar.

Sorgligt

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Det var den här han läste. Jag hittade den på en heltorr blogg (så att jag lägger ut den avslutar den inre diskussion som jag fört med mig själv om huruvida den här sidan är av något intresse för någon annan än mig själv... Med tanke på hur hopplöst ofyndig och ospännande bloggen jag rånade den av var, så får jag nog anse att den är avslutad. Om jag härmar något så oinspirerat kan jag ju bara vara ännu mera oinspirerande själv. Skönt att få det uppklarat) som var en fin illustration till varför alla uppmärksammade bloggar skrivs av personer som även utan att kunna publicera sig själva på internet fått förmånen att skriva offentligt, trots att det är en möjlighet för alla andra att uttrycka sig. Det gömmer sig alltså inga hisnande insikter och slumrande genier i folkdjupen, om någon trodde det.

Den andra googleträffen var någon som ville veta vad dikten hette för att hon skulle kunna läsa den på sin kompis bröllop. BRA IDÉ, woman

Unterbelichtet

Efter en tung förövning i fredags och en festernas fest enligt konstens alla regler (ny succé för mina blandskivor. Kanske ska 2006 bli blandskivans år, fast det egentligen var typ 1998. Men jag var inte så gammal då, och lyssnade uteslutande på beatles så det hade blivit ganska tråkiga skivor) blir man lite svajig. Jag tittade just på fyra bröllop och en begravning och tyckte att den talade direkt till mig och att den innehöll massor med äkta livsvisdom. Fast jag förstod inte hur hugh och andie kunde vara så säkra på att de älskade varandra när de bara hade träffats kanske fem gånger, och dessutom varit fulla vid fyra av dem. Men det skapas väl ett särskilt band mellan en man och en kvinna när de väljer bröllopsklänning tillsammans. Det var fint när homo-killen läste dikten vid begravningen hursomhelst.

Listan 2005

Bästa bok: Medan jag låg och dog
Bästa författare: Salinger och Frantz Fanon
Bästa film: Annie Hall (varje år). Donnie darko. Star wars III var bra också men det var mest för sällskapet jag hade när jag såg den
Bästa skådis: Bill Murray
Bästa regi: Sofia Coppola
Bästa TV: champions league o spanska ligan
Bästa artist: Marvin Gaye & Tammi Terrell
Bästa album: Long gone before daylight
Bästa album II: Nothing happened, you just got a little bit older förstås
Bästa låt: Svårt eller omöjligt att bara välja en, som ni vet. Your cheatin' heart med Ray Charles kanske. Det kommer ordna sig? Missing the war? The only living boy in new york? Heroes? Roligast att spela och den som alltid gjorde mig lite stolt - I feel alive
Bästa resmål: London
Bästa stadsdel: Bloomsbury
Bästa klubb: Crush
Bästa månad: Juni. De första två timmarna av januari var i och för sig fina.
Bästa konsumtion: iPod

...now everytime I think of you, I shiver to the bone