Sorgligt

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Det var den här han läste. Jag hittade den på en heltorr blogg (så att jag lägger ut den avslutar den inre diskussion som jag fört med mig själv om huruvida den här sidan är av något intresse för någon annan än mig själv... Med tanke på hur hopplöst ofyndig och ospännande bloggen jag rånade den av var, så får jag nog anse att den är avslutad. Om jag härmar något så oinspirerat kan jag ju bara vara ännu mera oinspirerande själv. Skönt att få det uppklarat) som var en fin illustration till varför alla uppmärksammade bloggar skrivs av personer som även utan att kunna publicera sig själva på internet fått förmånen att skriva offentligt, trots att det är en möjlighet för alla andra att uttrycka sig. Det gömmer sig alltså inga hisnande insikter och slumrande genier i folkdjupen, om någon trodde det.

Den andra googleträffen var någon som ville veta vad dikten hette för att hon skulle kunna läsa den på sin kompis bröllop. BRA IDÉ, woman