Skumt

Jag beklagar mig ofta över att jag inte begriper saker och ting - den svenska hip-hopscenen, Vänner och deckare, bland annat. Nu har det dykt upp en sak till; den här bisarra reklamen för svenska armén (är det ens tillåtet att göra reklam för väpnade styrkor. Vapenreklam är väl inte tillåtet, och dessutom ofta lätt löjeväckande med jaktplan som dånar fram på låg höjd och bikinibrudar med AK-47:or eller MP5-gevär). Bilder av svensk vardag korsklipps med bilder från krig, och de vardagliga ljuden glider omärkligt över i det som förespeglas som kaosets soundtrack (i realiteten en konstruktion från nyhetssändningar och actionfilmer. Jag är övertygad om att det egentligen är påfallande, nästan outhärdligt tyst, mellan explosionerna. Människornas skrik är nog snarare ynkliga än överväldigande). Sen förklaras att allas vardag inte är som vår. Så långt en smart och effektiv påminnelse om att vi borde ha dåligt, eller åtminstone sämre, samvete för hur världen ser ut. Men så visar det sig att det är ett budskap från försvarsmakten.nu. En värvningskampanj. Det är nu mina problem att förstå börjar. Så vitt jag vet är försvarsmakten detsamma som armén, marinen och flygvapnet. Alltså kungariket Sveriges väpnade styrkor. En organisation som används för att skjuta och spränga människor, för att placera bomber och granater så nära dem att de går väldigt mycket sönder. Så vad har denna organistion med mindre lyckligt lottade människors vardag att göra. Det är svårt att se hur den skulle kunna minska olyckligheten, hur den ska göra vårt samvete mindre ömt. "Allas vardag är inte som vår" måste i det här sammanhanget betyda att vår vardag borde bli mer som deras. Något annat kan väl aldrig försvarsmakten bidra med.

Motbilder

1) Det händer inte ofta, men är alltid lika välkommet. Att man kan känna sig nöjd med sitt val av livsstil. Ensam och solitär, som tigern, snöleoparden och vithajen. Men den där reklamen som går nu är veritabel smutskastning av samboskapet; en kille sitter i lugn och ro och gör ingenting, kanske efter en hård arbetsdag, kanske är han bakfull eller helt enkelt bara tankfull. Så kommer hans tjej in i rummet och säger:
- Vad tyst här är, och så sätter hon på RIX FM!. Stackars kille. Lugnet är bortblåst. Om det nu var behagliga tankar eller en behaglig avsaknad av tankar som fyllde tystnaden så kan han glömma dem. Istället har flickvännen bestämt att det är Shakira på monstervolym som gäller. Vilken terror, att komma hem till rix fm varenda dag. Då känns ensamhushållets avgrundstystnad för en gångs skull klart uthärdlig.

2) Ett reportage på någon kanal om Arnold Schwartzeneggers Invitational kroppsbyggartävling och -mässa. En timme med leende muskelberg, proteindricka i femlitershinkar, försäljare av träningsmaskiner mer avancerade än rymdfärjan och steroidsmuggling. Så långt inget konstigt. Men så har redigeraren, med genialisk humor, valt att lägga signaturen till Monty Pythons flying circus som en ljudmatta bakom alltihop. Inte särskilt högt, men tillräckligt för att man tydligt ska höra den. Och när man väl fått öronen på den så får bildkavalkaden en helt annan innebörd. Plötsligt är de pajasar, allihopa. Och the governator mest av alla. En liten men mycket verkningsfull protest.