Allén är inte så dålig ändå

Spaning på filmfestivalen 1: Även medelålders "cineaster" sitter och sms:ar på bio
Spaning på filmfestivalen 2: En genomgående uppgörelse med inredningsintresse och gör-om-hemmaprojekt. Först såg jag en norsk film som utspelade sig i en värld som såg ut precis som ett indredningsmagasin - inga barn, genomstädat, inga saker slängda, inga brödsmulor, inga räkningar. Det stora intresset och enda samtalsämnet var möbler och renovering. När huvudpersonen berättade för sin flickvän att han varit otrogen sa hon "Jaha. jag tänkte vi kunde slå ner den här väggen, göra ett stor-badrum här. Med rottingmöbler. Jag såg några rottingmöbler i en tidning häromdagen, det hade kunnat bli jättefint..." Till slut blev det som tortyr, och anddra halvan av filmen beskrev flyktförsöken tillbaka till den vanliga världen. Där smutsiga fotbollsskor och tvätt solkar ner hallen, och där man pratar om vädret och sina barn på lunchrasten.
Det andra exemplet var en tysk film om två sönderfallande medelklassfamiljer i en välbärgad Berlinförort. När pappan i ena familjen blir arbetslös och bestämmer sig för att göra om där hemma - ta ner en vägg, måla om, skapa lite luft och öppenhet - så slutar det med att han sitter själv i en villa som är alldeles genomdränkt av damm, med en till hälften inslagen vägg som visar sig vara full av viktiga rör och ledningar. Han har slagit sönder sitt hem och fördrivit sin fru och sina barn i processen. Den ultimata gör-det-självmardrömmen. Man kan också fundera över vad det betyder att den annars så positivt laddade figuren "man med förkläde som slänger ihop en kycklingrätt utan recept och är noga med råvarorna och knivkvaliten" fick symbolisera en helt dysfunktionell familjefar i den andra familjen i filmen. Är måttet rågat också för den där härligt improviserade amatörkocktrenden nu?
Spaning på spårvagn 1: När staden är alldeles övergiven, klockan åtta en lördag morgon, och den hukar under tio minusgrader och man åker över Götaälvbron, då blir det smärtsamt vackert med Ladytron som soundtrack.
Spaning på spårvagn 2: Vägen till en göteborgares hjärta går genom att berömma deras hemstad och säga att man älskar den. Då smälter de obevekligt och snabbt. Man blir deras vän för livet.