JP Chenet, gamle vän

Jag tror att faktiskt att man kan börja ta folk på orden nu under de avslutande skälvande veckorna av 2005. Såg precis det här "finns blått" på SVT. Det var bara allvarligt menade ord, utom en gång, men hon som försökte ironiskoja möttes av oförstående tystnad och fick ursäkta sig. Göra avbön, som det heter på mediesvenska.

Min helg präglades också av ärlighet. Jag försökte rensa ut alla baktankar och alla maner som syftar till att uppnå något (ni vet vad jag pratar om...). Istället pratade jag med främlingar för att det var trevligt och för att jag var nyfiken och ville veta vem de var. Det var en helt ny och spännande upplevelse. Men det tog knäcken på mig. Idag var jag så trött att jag höll på att krevera, jag hade knappt nog med energi för att hålla ihop min fysiska kropp, än mindre min själ. När jag skulle skynda mig över gatan för att det blev röd gubbe halvvägs över övergångsstället svimmade jag nästan. Jag fick kramp också.
När jag kom hem från skolan (ca 17.30) lade jag mig på soffan. Jag vaknade vid nio, med potatismos istället för hjärna. Jag låg på soffan och tuggade tomt, som en torsk på land, sen satte jag mig upp och gapade i en kvart. Jag trodde faktiskt att jag hade tappat greppet, förvandlats till luft. Eller som att jag till slut vaknat upp ur den här märkliga drömmen som hela mitt liv så här långt varit. Men sen gick jag till min lokala arabaffär och när jag kom tillbaka var jag allt som vanligt igen. Förutom att jag hade tappat bort en halv dag helt. Om någon kom och hävdade att jag hade strippat på sturup eller dansat med gågatemuppen eller vad som helst hade jag trott på det direkt. min hjärna var vidöppen. Nu vet jag hur hjärntvättning känns.

Men helgen var helt ärligt värd en förstörd måndag. Jag längtar redan till nästa.