Vad man får för 2,0

A day in the glorious life of en läkarstudent:

Lyssnade på en läkemedelskonsulent som sålde psoriasiskräm. Läkemedelskonsulent är folk som gör reklam för läkemedel. Det är typ världens smutsigaste jobb. De ljuger ohämmmat, rakt upp i ansiktet på en och ler konstant medan de gör det. Dessutom är de utvalda för sitt utseendes skull, så om man vill veta hur en helt genomsnittlig uppfattning om en vacker och välklädd människa ser ut och beter sig ska man studera dem. De är utvalda av någon kommitté som har fått enas, tror jag, det är nog därför. De ska vara helt behagliga och samtidigt ofarliga. De har dessutom sålt sin själ till djävulen.
Sen hade läkemedelsföretaget knäppt nog bjudit in Björn Larsson, en svensk författare som ingen människa har hört talas om eller bryr sig om. Ingen i hela klassen hade läst en enda rad av honom så det hela blev lite pinsamt när han hade frågestund. Sen blev vi bjudna på älgfilé och rödvin. Det var fint.
Åkte till KB och tittade på The Pippettes. De var sexiga jag blev lite kär i den mörkhåriga. Sen gick jag hem

Idag tittade jag i vår bandmejl medan jag åt middag. Middagen bestod av snabbmakaroner med ketchup. I mejlen hittade jag vår stående inbjudan till nöjesguidens smygläsning som var på en restaurang på gatan bredvid min där de bjöd på italiensk mat (i och för sig är makaroner också italiensk mat, men deras mat är nog godare). Då blev jag lite bitter för mina makaroner var jätteäckliga och november är så tråkigt. Men nu är jag glad igen. Ingenting stoppar mitt goda humör - jag är en sådan där glaset är halvfulltperson, förstår ni. Lite som William Golding, eller Schopenhauer.