Trendig? Död?

Det är inte lätt att veta varför eller hur man hänger med i tidens tecken. När jag var kring tjugo hade jag ingen koll, men nu verkar det som om jag följer alla trender slaviskt. Har man blivit så mycket ängsligare, är det subliminala budskap i köp-DVDer riktade speciellt till mig (det är ju välkänt att ens DVD-samling säger nästan allt man behöver veta om en person, särskilt eftersom man inte har råd att köpa alla filmer man vill ha utan måste välja ut dem som skickar rätt signaler. Kanske de med bra extramaterial också. Ni vet: amerikansk sjuttiotalsfilm/new hollywood - livrädd för att verka tillgjort arty, pratar mycket om fotot och relationerna och vanliga människor, använder tjechov som adjektiv, journalist med manusambitioner eller klubbfixare. The Bergman-collection på import + fellini - omfamnar arty-heten helt, kanske lite mindre ängsliga än coppolahyllarna, gillar psykologiskt och drömlikt. Socionom eller författare eller kulturtonåring. Kinesiskt och iranskt - klimakteriesinnad oavsett ålder och kön, reser fyra gånger/år helst dit inga turister finns, bibliotikarie eller manlig sjuksköterska och så vidare) eller vad är det fråga om. Här är några exempel:

Jag har mustasch för första gången i mitt liv - killen som uppträder i Tracks idag har mustasch
Jag ville se ut som Christopher Walken i Deer Hunter - läser tre dagar senare i metro att den rutiga flanellskjortan och lumberjackmodet är det senaste (alltså har någon fokusgrupp någonstans i ett stort hus på Manhattan eller kanske i London tänkt ut det för kanske två år sedan så jag kan knappast ta åt mig äran)
Köper fyra lammullsvästar - läser i samma metro att internatskolemodet kan hålla ställningarna ett tag till
Läser igenom mina bokmärkessidor - hittar ee cummings/Hannah och hennes systrar (fast där var lushunden vegeterar FÖRST. Kolla datumet bara)
Uppskattar det dominerande tjejmodet (mycket)

Tur att man fortfarande är hopplös vad gäller musik. Helgens soundtrack: A natural woman (har aldrig hört den innan). Det gör att man i alla fall kan behålla en antydan till, ett uns av, intellektuell frihet

Hur man vet att en låt är bra: När den kommer på shuffle blir man irriterad och tänker byta, tvekar lite, ger den en chans och sen när den är slut så är man helt rörd, södervärn förvandlas till världen - vår planet vårt hem och man lyssnar på den en gång till direkt fast man inte ville höra den alls när den började.