Jag ville ju aldrig se ut som en 90-talsguru

Såg precis en trailer för något program OM humor (såna program dyker upp med jämna mellanrum men de är alltid, ALLTID, floppar. Det är roligt att skratta, men tråkigt att prata. Särskilt att prata om att skratta är tråkigt. Då får man syn på att man inte skrattar för närvarande och det vill man inte veta) som Henrik Schyffert skulle leda och han hade också mustasch. När mr ironi har mustasch blir man förvirrad. Henrik Schyffert är en sådan där person som man av någon anledning måste förhålla sig till allt de gör (som Leni Riefenstahl eller Pål Hollender ungefär), så nu vet man inte: Betyder det att det är jätteute, helinne, kommer någon att ta mitt ansiktshår på allvar eller kommer de göra hip-hopvideodansen med mig ikväll och spela in det på mobilkameran och garva åt det hela nästa vecka. Kommer de att le för att de vill ha mig eller för att de precis kläckte en kvick kommentar som de ska berätta för sin väninna vid nästa toalettbesök? Allting har snabbt blivit oändligt komplicerat.

Nu; förfest