kulturkrock

Idag pratade jag med en av mina allra bästa vänner, som råkar vara utrustad med äggstockar. Så här lät det:

Vän - Jag ska ha en uppläsning av lite som jag har skrivit...
Jag - Ska du? Jag visste inte att du skrev så offentligt
V - Jo, jag har blivit så inspirerad av zizou
J - Va! Zinedine Zidane, hur har du blivit inspirerad av honom. Han är ju i och för sig världens bästa och coolaste fotbollsspelare, men det var ändå ett tag sen han stod på topp
V - Nej, alltså jag menar Cixou. Hélène Cixou. Författaren och feministen.

Bara för att man läst någon bok och lite artiklar och gått någon kurs i Lund så tror man att man vet vad pratar om, men det gör man sällan. Att man kan uttala sig om ditt och datt, och har tagit på sig olika sorters glasögon och så. Fast det var ändå några underbara timmar med en av de personer i världen jag tycker mest om. Men i framtiden ska jag vara tyst mer. jag brukar lova mi själv det och hålla det tills nästa gång jag träffar en människa jag är bekant med. Sen babblar jag ohämmat igen.

Tack gode Gud för december. Julmusik och ljusslingor har räddat mitt liv den här veckan. De senaste veckorna har jag varit en zombie, en robot. Sen hängde jag upp min adventsstjärna och satte på Last Christmas och nu är jag rena rama solstrålen. Innan ni kastar er ut i de vanliga ändlösa tiraderna om hur hemsk Absolute Christmas är (och den är inte grann, det är den inte) så tänk på följande:
På grund av Tänd ett ljus så har det hamnat julstämning i Caravan of Love, så man kan spela den istället och då blir man också på bra humör. Lyssnade tio gånger i rad igår kväll, sen sov jag som ett barn.

Are you ready? Are you ready?