vilda västern

Så här litet är mitt liv: Ikväll är jag förkrossad för vi lyckades inte säkra seriesegern i korpen, division 2. Och vi förlorade matchen i fråga (är det verkligen vad man behöver en iskall kväll i oktober - kanske den anonymaste kvällen i hela ditt liv). En korpförlust. Varför utsätter man sig ens för möjligheten. Det är liksom inte så att belöningen (ooooo, serieseger i korpen) är värd att riskera känslan av en förlust för, så här mitt i årets mest meningslösa vecka (i tät konkurrans med v 48) när man egentligen borde ducka framför bioduken eller stoppa näsan djupt, djupt i en bok.
För att göra det hela ytterligare lite sorgligare var motståndarna ett gäng uppenbarligen välsituerade unga män i sina bästa år. De har haft allt, de kommer att få allt och de vet om det (antagligen har de snygga flickvänner också) och till detta kan nu läggas att de förvandlade en helt onödig dag till en bra genom att vinna. Detta förbannade västra Malmö, de tar ifrån mig allt jag håller kärt allt jag någonsin velat ha (någon gång kanske jag berättar hela historien här, men inte än) och spöar mig i fotboll. De pippar mycket där i villorna också är jag övertygad om. jag försöker försvara mig med att de minsann inte känner Franny och Zooey som jag gör, men man kan ju inte tävla i kultur. och trots allt, det viktigaste här i livet är att ändå att vinna så det argumentet kommer jag ingen vart med.

Men det hela har en fördel - man slipper i alla fall att dricka en massa ikväll