Oh! Darling

Jag ångrar mig. Jag tycker inte så mycket om Natalia och diagnos-Karin och de andra längre. Jag är kär i min iPod och ingen annan har någon chans, jag tittar inte ens åt andra. Idag gick jag över St Knuts torg, som var dekorerat med solfläckar och fallna löv och det var vackert som tusan i sig själv, men då skickade min lilla vita vän (som naturligtvis var på sin vanliga plats i ljumsken där det är mjukt och varmt) in Missing the war med Ben Folds Five rakt in i hjärnan på mig och jag började nästan gråta. Det var nog det största som hänt mig sedan jag insåg att jag kommer att dö, eller möjligen när jag stack ut huvudet ur min mamma för första gången (jag kan inte se någon plats för polskor på den här listan). Nu ska vi åka till Helsingborg och jag jag ska ta på mig mina nya byxor som är lite för korta (känns inte jätteinne direkt) och är det första par byxor jag äger som ger mig en rockröv (känns inte heller jätteinne). Kanske kan det ge mig den edge jag behöver på dansgolvet... Men det är konstigt med Helsingborg för de har lite egna klädkoder där som man inte vet något om så i deras ögon ser jag väl ut som en teknolog eller någon från Finland.

Sån äkta kväll som väntar!!