jag och mina djur

än en gång har ipoden räddat mig. Jag mådde som en katt efter igår, och det var inget roligt alls. Men en promenad i det underbara vädret (regn, sweet sweet regn mot ansiktet) med total höst i naturen och sjukligt bra musik rakt in i mina öron gjorde en prins av den här grodan. Jag lyckades lura hit mina vänner igår och de hade importläsk med sig och vi drack kanske femhundra groggar var men jag drack flest och blev örnen. När jag summerade kvällen i min karusellsäng slog det mig att jag typ bara hade pratat och dansat med mina kompisars ex-flickvänner. Man undrar vad det säger om mig, eller kanske är det dom det säger något om (OBS! rim). Några tänkvärda ord blir det inte idag för jag har fullt sjå med att svälja var femte sekund.
Jo, igår fick jag äntligen se den nya stigande skribentpuman M i verkliga livet. Jag var i och för sig örnen, men jag tyckte hon såg lite åt det tjocka hållet ut. Alla drömmar och illusioner ska krossas - KROSSAS - tycks det. Jag har räknat efter: man mister en illusion ungefär lika ofta som simpsons går på TV.

Men det är upproret som är meningen vänner, jakten på nya drömmar att spräcka. Att det är hopplöst gör det bara så mycket mer angeläget. vi måste fortsätta alltid mer musik och mer dans och kärlek nu börjar vi, nästa växel... Det är kanske inte rättvist men när man föds är man vid point of no return och den enda möjligheten är att öka hastigheten och lyfta